Jordens Ålder

Den 18:e december 1946 efter Maghrib (bönen efter solnedgången) bönerna, levererade Dr. Mela Ram PhD, Professor i Fysik, FC College Lahore, en föreläsning om jordens ålder framför en sammankomst i Masjid Aqsa, Qadian, (Indien). Hans Helighet, Hazrat Mirza Bashiruddin Mahmud Ahmadra, den andra ledaren för den globala Islams Ahmadiyya Församling, ledde mötet. Efter Dr Mela Rams föreläsning bjöds åhörarna in till att ställa frågor men utöver Dr Abdul Ahad PhD frågade ingen några frågor. Efter en kort paus gick Hans Helighet upp till podiet för att leverera sitt tal.

Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta’awwuz och Surah al-Fatihah sade Hazrat Mirza Bashiruddin Mahmud Ahmadra,

Det verkar som om folk inte vill ställa några frågor. När Dr Kaschol tidigare talade om atomenergi ställdes många frågor till honom. Men nu efter att ha hört ett tal om jordens ålder är det helt tyst och med undantag för Dr Abdul Ahad Sahib frågade inte någon en enda fråga. Rent psykologiskt kan det finnas två anledningar för detta, antingen att en person överväldigas av vördnad och börjar vandra vidare eller så förblir han helt tyst. Endast en expert i psykologi kan ta reda på den riktiga anledningen till denna tystnad.

Den vetenskapliga synpunkten som Dr Mela Ram har presenterat är väldigt intressant. Vad gäller religion hittar vi ingen anledning till att inte hålla med om hans åsikt men samtidigt är vi inte tvungna att acceptera detta som den absoluta sanningen.

Från ett religiöst perspektiv orsakar inte dessa fynd någon oro eller farhåga hos oss. Tanken kan komma hos en del personer att i religiösa skrifter sägs jordens ålder vara sex tusen år, dock presenterar vetenskapen nu beviset att jorden är flera miljarder år gammal. Det finns två punkter värda att komma ihåg i detta avseende.

För det första är sex tusen år inte åldern av den fysiska jorden som består av stenar och olika metaller. Den fysiska jorden kan mycket väl vara flera miljarder år gammal eller kanske ännu äldre men det är irrelevant (från ett religiöst perspektiv). De sex tusen åren som nämns i religiösa skrifter representerar perioden sedan ankomsten av profeten Adamas till nuvarande tid. Således finns det ingen konflikt mellan vetenskapliga och religiösa uppfattningar gällande jordens ålder.

När vi säger att jorden är sex tusen år gammal drar vi slutsatsen att ankomsten av profeten Adamas som är den nuvarande civilisationens far tog plats sex tusen år sedan. Vi menar verkligen inte att det inte fanns någon Adam innan ankomsten av vår Adamas. Till exempel när någon säger att hans farfarsfar invandrade till Indien vid den och den tiden betyder det då att han inte hade några förfäder innan just den farfars fadern? Vad han menar är helt enkelt att en viss förfader invandrade till Indien vid en viss tidpunkt, medan hans förfäder som föregick honom existerade sedan tidigare. Den Heliga Qur’anen avslöjar att Adamas som nämns i den Heliga Qur’anen var inte samma Adam som var stamfadern för mänskligheten. Snarare är Adamas som nämns i den Heliga Qur’anen den som grundade den nuvarande civilisationen som gradvis har evolverat under de senaste sex tusen åren till dess nuvarande tillstånd.

Från den Heliga Qur’anen lär vi oss att människorna till vilka profeten Adamas skickades inte var en utvecklad ras och var helt utan mänsklig social utveckling och organisation. Den Heliga Qur’anen beskriver dem som jinn, dvs människor som levde i grottor och inte brukade bo på land som samhällen. Vid den tiden hade den mänskliga hjärnan inte utvecklats till den punkten där de kunde forma samhällen och förstå arbetsfördelning. De brukade leva ett isolerat liv i grottor och deras liv var likt tigrar, geparder och vargar som strövar i djungeln självständigt utan att forma samhällen. På anropet av profeten Adamas accepterade vissa av de konceptet av samhällslivet och civilisation och kallades då insan (civiliserad människa). Och de som vägrade acceptera profeten Adamass budskap var jinn som refereras till i den Heliga Qur’anen för att de föredrog att stanna i grottor i avskildhet. De som följde profeten Adamas lärde sig att göra bostäder på land och gavs titeln bashr och insan (civiliserade människor).

Det finns inte en enda vers i den Heliga Qur’anen som föreslår att det inte fanns några människor innan ankomsten av profeten Adamas. Omnämnandet av människor och jinn refererar inte till två typer av varelser, snarare refererar det till två typer av samhällen och respektive moraliska tillstånd. Vid profeten Adamas tid bestod lagen av enkla regler som lärde ut att om människor lever tillsammans i harmoni, hjälper varandra och etablerar en gemenskap, kunde de övervinna svårigheterna av törst, hunger och klädnad. Det var en grundläggande lag som var fri från några som helst krångligheter och komplexiteter. Denna lag var lämplig och konsekvent med den intellektuella kapaciteten av människor på den tiden. När profeten Adamas framförde denna lag till sitt folk accepterade vissa detta och gick med på att följa profeten Adamas, på grund av detta kallades dessa människor för Admi [1]. De som vägrade acceptera denna lag kallades jinn. Den Heliga Qur’anen säger att avkomman av både jinn och människor kommer att fortsätta att existera samtidigt på jorden. Deras status från människa till jinn skulle fortsätta att förändras mellan de två beroende på deras acceptans eller avvisande av tidens Profet. Följaktligen får vissa människor med ankomsten av varje ny profet status av människor (admi) genom att tro på profeten, medan andra förnekar profeten och refereras till som jinn.

Uttrycket att jorden är sex tusen år gammal betecknar åldern av den nuvarande civilisationen. Religion ger inte några detaljer om tiden innan dess eller åtminstone har vi inte kunnat härleda några detaljer om detta från religiös skrift. Perioden av sex tusen år är tiden när människor började följa religiösa påbud. Innan dess hade inte människorna kapaciteten att följa en religiös lag och därför hänvisar religion inte till den perioden. Visserligen är forskare, matematiker och experter i geografi fria att fortsätta sin forskning (om jordens ålder).

Religion handlar om andliga frågor och man behöver inte vara någon expert om fysikaliska vetenskaper för att göra andliga framsteg. Det är därför Allah den Upphöjde inte lärde vetenskap, geografi och matematik i religion. Däremot gav Gud den Allsmäktige människan ett val att lära sig dessa vetenskapsgrenar genom sina egna ansträngningar. Inom religionens sfär har dessa ämnen ingen betydelse. Genom detta menar jag att det är inte grundläggande att vara en expert i fysik och kemi för att kunna forma ett starkt band med Allah den Upphöjde. Hade detta varit fallet hade väldigt få personer kunnat nå Gud.

Allah den Upphöjde skapade inte någon svårighet för människor. Gud har gjort vägen för att hitta Honom så enkel och rak att även en person med grundläggande intelligens kan nå Allah den Upphöjde genom vanlig gudstjänst och genom att anta moralerna lärda av religion. (Genom att säga att jorden är sex tusen år gammal), har religion helt enkelt förklarat början på människans andliga resa. Vad som existerade innan dess berör inte religionen. Innan dess var den mänskliga hjärnan inte kapabel av att följa religiös lag, därav att perioden innan de sex tusen åren är exkluderad från sfären av religiös debatt.

Skulle någon lära den Heliga Qur’anen till någon som har förlorat sina mentala förmågor och predika de att följa Sharias lag? Ingen vis person lär den Heliga Qur’anen till någon som har förlorat kapaciteten att förstå och följa Sharia. Även om en sådan person går, äter, dricker och andas precis som alla andra kan han inte betraktas som en klok människa. Från ett medicinskt perspektiv är han såklart en människa men han skulle inte betraktas som en andlig varelse på grund av hans bristande förmåga att förstå andliga frågor. Likaså hade människorna som existerade innan profeten Adamas inte den intellektuella kapaciteten att förstå religion.

Det andra svaret är att Islam hävdar inte att profeten Adamas från vår nuvarande mänsklig cykel var stamfadern till hela mänskligheten och att det inte fanns några människor innan honom. Hazrat Muhyiuddin Sahib Ibn Al‘Arabirh såg en gång i en vision att han utförde varv runt Ka’bah med många andra människor. Någon berättade för honom att profeten Adamas också utförde varv av Ka’bah. I visionen frågade han en ung man, “Var är profeten Adamas? Jag önskar träffa honom.’’ Som svar frågade den unga mannen, “Vilken Adam hänvisar du till? Vilken är din Adam? Det finns flera tusen Adam närvarande här.’’ [2]

Reflektera nu på detta, om det finns många Adam och varje Adams era sträckte sig över en period på flera tusen år då kommer jordens ålder lätt att bli flera miljarder år. Dock berör religionen sig själv endast med tidsperioden när den mänskliga hjärnan hade utvecklat tillräckligt för att förvärva kapaciteten att förstå religion. Om det föddes flera tusen Adams under loppet av flera miljarder år skulle även detta inte representera jordens ålder. För att det inte är nödvändigt att himlen och jorden skapades samma dag som när Adam föddes. Utan tvekan skulle himlen och jorden ha skapats innan dess. Att försöka ta reda på hur mycket tidigare himlen och jorden skapades innan den allra första Adam är därför som att famla i mörkret.

Så det finns ingen motsägelse mellan synpunkten presenterad av oss och synpunkten presenterad av Dr Mela Ram. Det finns andra frågor som jag önskar att fråga honom men kanske i ett annat möte. Dock är det fel att säga att det finns en konflikt mellan religion och vetenskap. Religion är Guds ord och vetenskap är Guds verk, ingen konflikt kan existera mellan dessa två. Som Dr Mela Ram har förklarat att enligt deras forskning är jordens ålder 20 miljarder år. I detta ser vi ingen motsägelse i Allah den Upphöjdes ord och handlingar. Dock om vi någonsin skulle komma till punkten där det verkar som att Guds ord står i konflikt med Guds verk då kommer vi anse att antingen vi, de troende har gjort ett misstag i att förstå det religiösa perspektivet eller att forskarna har gjort ett misstag. Sedan kommer en ny forskning eller en ny uppenbarelse (dvs gudomlig inspiration) att skina nytt ljus på det och lösa det problemet.

För det andra är vi inte skyldiga att acceptera alla vetenskapliga teorier som korrekta. Till exempel om en person påstår sig ha besökt Lahore är det en bestämd möjlighet att han kan ha besökt det, men det är inte ett absolut faktum att han verkligen besökte Lahore. Det är möjligt att han inte besökte Lahore och berättade en lögn. Bara för att någon påstår att han besökte Lahore behöver det nödvändigtvis inte betyda att vi borde acceptera deras påstående. På samma sätt är många påståenden framförda av vetenskap endast teorier som betyder att de är bara slutsatser baserade på logik. Därför, om något är logiskt möjligt gör det inte det till ett bevisat faktum. Så om en vetenskaplig teori står i konflikt med religion men logik och visdom föreslår den som en teoretisk möjlighet, då har vi varje rätt att säga att vi är inte beredda att acceptera detta påstående om det inte stöds av kategorisk och avgörande bevis eller tills den vetenskapliga teorin stöds av en religiös synpunkt.

I sammanfattning, om jordens ålder tros vara 30 miljoner år eller 3 miljarder år, är det inte mot konceptet framfört av religion. Detta är för att vi vet att Guds egenskap av ‘‘Skaparen’’ (Khaliqiyyat) är inte begränsad. Allah den Upphöjde har varit här från evighet och kommer vara här för alltid. Han har alltid varit Skaparen och Hans egenskap av Skapelse är obegränsad. Om vi säger att denna värld är 20 miljarder år gammal begränsar detta egenskapen av Guds Skapelse. Faktum är att 20 miljarder år jämfört med evighet är som att jämföra en droppe vatten med ett hav. Så om Allah den Upphöjdes egenskap av Skapelse är evig kan man inte beräkna datumet för jordens uppkomst. För att detta är en fråga om oerhört långa beräkningar som sträcker sig även bortom miljarder och biljoner år. Om en matematiker förbrukar hela sitt liv från dagen för hans födelse till dagen för hans bortgång skulle han även då inte kunna härleda det korrekta datumet. Enligt min åsikt är det ett slöseri med tid att försöka beräkna evighet. Vår Gud är Eternell och Evig, Hans skapelser har varit med Honom sedan evighet. Detta är för att tro att det fanns en tid när Gud satt sysslolös är emot Hans Majestät och en passiv gud kan inte vara Gud.

(Publicerad, Al-Fazl, 25:e januari, 1947, s.1-3)

(Anwar-ul-Uloom, Vol. 18, s. 495-502)

SLUTNOTER

[1] “Admi” är ett ord på Urdu som refererar till människor och har tagits från ordet “Adam” för att beteckna de som följde honom [Utgivare].

[2] Muhyiuddin ibn Al-‘Arabi,Al-Futūḥāt al-Makkiyyah, Vol. 3, p. 531, Beirut 1998