Hazrat Mirza Ghulam Ahmad från Qadian (1835-1908)
Grundaren av Ahmadiyya Muslimska Samfundet
Den Utlovade Messias och Imam Mahdi

Hazrat Mirza Ghulam Ahmad (frid vare med honom) föddes i Qadian i Indien den 13:e februari 1835, som son till Mirza Ghulam Murtaza och Chiragh Bibi. Han föddes i en framstående familj vars härstamning kan spåras till Persien, och var det andra av tre barn. Han undervisades hemma och studerade bland annat logik, filosofi, medicin, samt urdu, arabiska och persiska. Han studerade även religion på egen hand.

Även om hans far önskade att han skulle göra en världslig karriär, drogs Ahmad starkt till Islam. Han tillbringade större delen av sin tid i tillbakadragenhet, bön och religiösa diskussioner. Hans far brukade skämta att om någon letade efter honom, borde de kanske kontrollera om mannen som rullade ihop bönemattorna i moskén inte av misstag hade rullat in Ahmad i dem eftersom han alltid var i moskén.

Redan i sin ungdom hade Ahmad andliga upplevelser, såsom sanna drömmar, syner och senare uppenbarelser. Han fastade regelbundet och tillbringade nätterna i djup kontemplation och bön. I mars 1882 mottog han en uppenbarelse där han informerades om att Gud hade utsett honom till mujaddid (reformator) för Islams fjortonde århundrade. År 1884 gifte han sig med Nusrat Jahan Begum, vars familj härledde sin härstamning till Profeten Muhammad (frid och Allahs välsignelser vare med honom). Paret fick ett lyckligt äktenskap och välsignades med fem barn som överlevde till vuxen ålder.

Allt eftersom Ahmads hängivenhet till Islam ökade, fördjupades också hans relation till Gud. Den 23:e mars 1889, enligt gudomlig befallning, grundade Ahmad Islams Ahmadiyya församling i Ludhiana i Indien, och tog troslöften från 40 hängivna anhängare som lovade att sträva efter moralisk och andlig rening. Han valde namnet ”Ahmadiyya” eftersom ”Ahmad” är Profeten Muhammads andra namn och bär en upphöjd betydelse. Än idag avlägger medlemmar samma tio löften som dessa första 40 anhängare svor för över ett sekel sedan. År 1891, genom gudomlig vägledning, förklarade Ahmad att han var den Utlovade Messias, vars ankomst utlovats i världens stora religioner för att förena mänskligheten.

Uppdraget som den Utlovade Messias

Som den Utlovade Messias förklarade Ahmad att Gud sänt honom för att stoppa religiösa krig, fördöma blodsutgjutelse och återupprätta moral, rättvisa och fred. Han avlägsnade fanatiska idéer och sedvänjor bland muslimer genom att kraftfullt försvara Islams sanna lära. Han förklarade att en blodlös, intellektuell ”jihad med pennan” skulle ersätta ”jihad med svärdet”. Själv skrev han över 80 böcker, tiotusentals brev, höll hundratals föredrag och deltog i många offentliga debatter.

Han erkände världens stora religiösa grundare och heliga gestalter såsom Zarathustra, Abraham, Moses, Jesus, Krishna, Buddha, Konfucius, Lao Tzu och Guru Nanak –och förklarade hur deras ursprungliga läror konvergerar i Islam. Trots hård religiös förföljelse i flera muslimska länder fortsätter Islams Ahmadiyya församling att arbeta för universella mänskliga rättigheter för alla förföljda, religiösa såväl som andra minoriteter.

Tecken och profetior

Alla Guds profeter har stötts av gudomliga tecken. På samma sätt manifesterade Gud sina stora tecken genom den Utlovade Messias (frid vare med honom) som bevis för hans sanning. Bland dessa tecken fanns många profetior i hans gudomliga uppenbarelser som uppfylldes på utsatt tid. Vissa rörde framtida händelser som fortsatte att gå i uppfyllelse både under hans livstid och efter hans bortgång. Dessa profetior omfattade bland annat budskap om den stora utveckling och de milstolpar hans samfund skulle uppnå i framtiden, samt seger över hans motståndare trots hårt motstånd och svåra omständigheter.

Bland tecknen fanns också svar på böner, ibland i situationer där alla mänskliga utsikter saknades. Många sjuka som läkare gett upp hoppet om, återhämtade sig som svar på hans böner. Som en offentlig utmaning tillkännagav han till och med sin vilja att be för patienter som medicinskt ansågs hopplösa, och förklarade att han skulle betraktas som bedragare om Gud inte besvarade dessa böner.

Bortgång och Khilafatets början

Den 26 maj 1908 gick Ahmad bort vid 73 års ålder, och begravdes i Qadian. Genom gudomlig vägledning förklarade han att i enlighet med Profeten Muhammads (frid och Allahs välsignelser vare med honom) profetia skulle ett kalifat upprättas som skulle vårda samfundet och fortsätta sprida den Utlovade Messias budskap.